Första domen om solparker i Svea Hovrätt – både plus och minus
Utbyggnaden av solparker i Sverige möter, som vi i Solelkommissionen slagit fast tidigare, två utmaningar, tillstånd och elnätsanslutning.
I tillståndsfrågan, egentligen samrådsprocessen, har Länsstyrelsen i Skåne haft flest inlämnade solparksärenden. Två av de parker som genomfört samråd i Skåne fick nej av Länsstyrelsen. Markägarna överklagade då till Mark och Miljödomstolen i våras och där vann markägarna. Domstolen ansåg att solparkerna var reversibla eftersom de pålas och lätt kan monteras ned.
Länsstyrelsen i Skåne överklagade domen till Svea Hovrätt som utgör Mark och Miljööverdomstolen (MÖD). En bärande del i argumentation från markägaren var att marken inte tas ur bruk eftersom det går att odla vall eller ha bete även efter att solparken uppförts. Och att den mark som markägaren vill bygga på är den minst produktiva på den fastigheten där parken ska uppföras.
I onsdags meddelade Mark- och miljööverdomstolen domar i de två fallen Skåne. Domstolen konstaterar att solparker:
- är ett väsentligt samhällsintresse, vilket är bra att de slår fast
- att de är att betrakta som en anläggning, dvs inte är reversibla, och att det därför behöver göras en lokaliseringsutredning. Det räcker inte med att utvärdera marken på den aktuella fastigheten, utan man behöver se till fler alternativ. Här går MÖD emot tidigare domslut i MoD och fastställer Länsstyrelsens beslut att säga nej till solparkerna.
Domarna är självklart ett bakslag för de två specifika solparker de rör, men samtidigt är det viktigt att Svea Hovrätt slår fast att solparker är ett väsentligt samhällsintresse. Det ger en grund för att ändra markanvändningen. Solelkommissionen anser dock fortsatt att solparker är tillfälliga installationer och att marken snabbt och enkelt kan börja brukas igen, dvs det är ingen ändrad markanvändning, säger Johan Öhnell, ansvarig för Solelkommissionen.
